Jag skulle ju laga mat idag. Men det får bli imorgon. Stora köttbullar, eller frikadeller om vi ska vara helt korrekta. I tomatsås. Men orken räckte inte till, så nu får 800 gram köttfärs vänta till imorgon. Simple as that.

Min mage ÄR så konstig.

Igår. Jag äter middag i hyfsat bra tid (och det var mat och inte godis) och sen går jag och lägger mig och ser en film och sen när klockan är ett så ba KUUUURRRRR. JÄTTEHUNGRIG. Sådär så jag var tvungen att gå upp och rosta två mackor för annars hade jag legat hela natten och lyssnat på kurret (och det var inget LITET kurr, tro mig). Dumma mage.

Jag kom just på mig själv framför badrumsspegeln med en burk antirynk-kräm i handen. Älska söndagar. Veckans lätt mest deprimerande dag.

Nu har jag bränt alldeles för mycket pengar, känner jag. Utgång och fika-lunch och hoppsan en rea-tröja.

Så. Om jag kunnat äta nudlar hade det blivit veckans meny. Nu får jag helt enkelt äta annan tråkig mat och inte alls lyxa nåt mer.

Man kan verkligen inte gå hem klockan ett för att man är trött. Eller jo, men shit vad gammal man är då.

Såja. Kläderna är på. First stop: Indigo.

Ta det lugnt, därute.

Ok. Först se klart på Project Runway. Sen dusch. Sen mat. Sen klädpanik. Sen ut.

Jag försöker. Jag försöker verkligen. Idag har jag faktiskt inte kofta och jeans och t-shirt. Jag har till och med armbanden jag köpte igår. Ikväll ska jag försöka ännu hårdare och hänga på mig massa krafs. Jag tror på krafs.

Jag köpte saker idag. Armband. Ett skärp. Och jag har absolut ingen som helst lust att använda dem. Jag har faktiskt ingen som helst lust att klä på mig nåt som är mer innovativt än typ mjukisbrallor nuförtiden. Men så kan man ju inte gå till jobbet, så jag tar en kofta. Och ett par jeans. Och en t-shirt. Och så gör jag så. Varje dag. Om och om igen med nya t-shirtar och koftor och jeans.

So. No. I'm not ok.

Åh. Så kör vi igen. Ikväll surar jag på följande:

1. Det är förbannat kallt. Inomhus alltså. Och jag kan ju inte sitta med dunjacka inomhus. Det verkar knäppt. Jag surar således på mina tvåglasfönster från 50-talet.

2. Att iPhone är så dyr. Och att Tele2 inte har den. Det är jag sur på.

3. Att jag inte är svinrik så jag kan skita i punkt 2. Och 1, för den delen. Hade jag varit svinrik hade jag suttit i en varm stor lya med walk in-closet och med en iPhone i handen. Japp. Det hade jag.

4. Att jag äter så dåligt. Det kan jag egentligen bara skylla på mig själv, men vafan. Gnäll som gnäll.

5. Att min hand fortfarande är helt trasig och att vissa läkare (inga namn nämnda, inga namn glömda) säger att det är HELT NORMALT. Jorå. För det är säkert helt normalt att ha blåa knogar och knölar på alla fingrar. Heeeelt normalt och jättevanligt. Ont gör det inte heller, neeheej då. Oh, så skönt det är. Och normalt. Era händer är väl så hela tiden också väl? Det äääär ju så vanligt. Alltså dubbelgnäll: Hus-låtsas-läkare och trasig högerhand. 

Såååja. Nuså. Er tur. Shoot.

Ikväll ska vi ha vår nya tradition i bloggen, "Fredagsgnäll" - det missar ni väl inte? Se det som en virtuell klagomur, inget gnäll är för banalt! Yeey!

Jag kan ju börja värma upp lite redan nu: jag har ont i halsen, ont i magen och är luddig i huvudet. Ah, och så gör handen som vanligt ont.

Jaha. Vad annars då? Fredag. Jag vill ha en iPhone. Tror jag. Jag är inte helt säker än. Ska kolla lite grejer först. Hm.

Varför är jag inte snuskigt rik?

Min syster har köpt en iPhone, den jäveln. Jag sitter bredvid och dreglar.

Idag råkade jag gå upp osedvanligt tidigt. För att vara jag, alltså. Nu känns det som klockan borde vara mycket mer än vad den är och jag är redan trött och vill verkligen verkligen gå hem. Men. Det är fyratimmarochtrettonminuter kvar och det är svinlänge i min värld. Äsch.