Denna vecka har jag varit på två jobbintervjuer. Oh vad kul tänker ni! Då måste du vara stolt som blir kallad till intervju. NJA, det är ite riktigt så enkelt. Bägge på två intervjuerna gällde rekrytering och det var två olika bemanningsföretag som skötte rekryteringen.Benamnningsföretagen tror att den som sitter och gör faktureringen på ett vanligt litet företag ska typ, ha akademisk examen. Helst några årss erfarenhet också. Hur detta nu ska gå till vet inte jag.
Först intervjuen i onsdags gick oki, det var bara det att min man som hjälpte mig fixa internetuppkopplingen i måndags och som sent på kvällen hjälpte mig att skicka iväg ett ansökningsmail, eftersom jag höll på att somna, råkade bifoga FEL brev. Han ville inte väcka mig och trodde att han hade bifogat rätt... Det löste sig med att jag ringde up och sedan skickade rätt mail men ändå... Från och med nu så litar jag bara på mig själv när det kommer till att skicka iväg viktiga mail.
Idag gjorde jag ett "lättare konteringstest". Detta trotts att jag aldrig uppgett att jag kunde den biten av ekonomiassistentsjobbet. Detta var ungefär som att översätta kinesiska för mig.
När jag gick därifrån(man fick sitta ensam i ett rum och utföra testet och sedan gå) så visste jag att jag möjligvis hade 3 rätt eller 4 av 16. Vad kan jag säga, jag kan nästan inget om bokföring.Jag kände mig helt bortgjord och totalt nere. Jag kommer inte få det där jobbet, och det kanske är bra, för ifall man måste kunna de där sakerna för att utföra det så är jag helt fel. IQ fiskmås... Synd att de inte testade mig för något av de administrativa sysslorna som jag kan så som fakturering, löner, kund och leverantörsreskontra...
Jag gick in på ett närbeläget kondis och tog en god bakelse (nej inte gustav adolf bakelse) och en kopp te. Ringde min man och blev hämtad, vi åkte tillsammans och åt lunch.
Detta har inte varit en rolig vecka för mig... Det värsta är att handledaren på arbetsförmedlingen verkade bli eld och lågor när jag berättade att jag hade två intervjuer den här veckan, helt säkert skulle jag få något av de jobben...
FAN! Att det ska vara så jävla svårt att sälja sig själv på intervjuerna på de här förbannade bemanningsföretagen.
Att det ska va så jävla svårt att få ett jobb i en klädbutik, är det pga av att jag är så kort och rund som jag inte passar?? Måste man ha vissa genetiska förutsättningar för att sälja kläder i butik... Är det för att jag inte har 15 års erfarenhet och en "säljutbildning"...Oh ursäkta mig... Jag har bara jobbat extra på två butiker och det var ett tag sedan... Men vad inom butiksarbetet har ändrats sedan dess? Förmodligen NADA.
Ända sedan jag slutade gymnasiet har jag undrat- Vad har gesällandan i samhället försvunnit, där man tar tillvara en ung och formbarperson, lär upp den specifik efter sina egna önskemål och delar med sig av erfarenheten. Hur kan det komma sig att ett helt samhälle på alla nivåer förväntar sig att man ska vara fackutbildad och samtidigt ha minst 5 års fräsch erfarenhet...
Sen råkar det ju bara vara så att under Sveriges två största ekonomiska kriser i modern tid så råkar jag ha varit, och är arbetslös. Förra gången hade jag just gått ut gymnasiet, och nu...